16 Maj 2000
Av Jan Gradvall
|
Beverly Hills förändrade en hel genre.
Serien var den första som enbart riktade sig till tonåringar I morgon kväll går en epok i graven. När det allra sista avsnittet av Beverly Hills visas i amerikansk tv den 17 maj innebär det inte bara att ett antal 35-åriga skådespelare slipper gå omkring och låtsas att de är 18 år. Nedläggningen av Beverly Hills markerar också slutet på en serie som vitaliserade och förändrade en hel genre. Beverly Hills var den första tonårsserie som började fokusera på tonåringars liv utanför kärnfamiljen. Innan dess involverade tonårsserier alltid föräldrar och andra vuxna i bärande roller, detta eftersom tv-bolagen ville locka så många demografiska grupper som möjligt, säger Ron Simon, curator på Museum of television & radio i New York. Epoken Beverly Hills sammanfaller med en tid då tv-mediet blev alltmer segmenterat. På grund av mer exakta mätmetoder, samt bland annat en ökad konkurrens från kabel-tv, är det nu inte längre intressant att i första hand nå så många tittare som möjligt, utan att nå rätt sorts tittare. Annonsörer vill ringa in en exakt målgrupp för riktad och maximalt effektiv reklam. Att en serie som Beverly Hills var en av de första som fick i uppdrag att enbart nå just tonåringar gav därför manusförfattarna mycket större frihet. Plötsligt kunde de ta upp känsliga ämnen, som sex och tonårsdepressioner, vilka tidigare varit tabu under de decennier då tonårsserier skulle appellera även till föräldrar och små barn, säger Ron Simon. Beverly Hills hade amerikansk premiär i oktober 1990. Medan andra tonårsserier, som också hade premiär 1990, för länge sedan lagts ned - Parker Lewis, Ferris Bueller och Fresh Prince - har Beverly Hills visat sig märkvärdigt seglivad. Vid nedläggningen är den till och med den äldsta dramaserien i produktion på amerikansk tv. En annan anledning till att Beverly Hills har en självklar plats i våra samlingar är att den banade vägen för WB, Warner Brothers tv-bolag. De fyra stora tv-bolagen, NBC, CBS, ABC och Fox, är av tradition breda bolag som gjort program för hela familjen. Men kanalen WB är en renodlad tonårskanal. Serier som Dawson's Creek och Felicity har enbart just tonåringar som målgrupp, säger curatorn Ron Simon. Museum of television & radio ligger på 52:a gatan i New York men har en filial även i Los Angeles. "Vi är det enda museum i världen som kan ha exakt samma originalsamling i två städer", som deras presschef stolt säger. Museet utnyttjas flitigt av både medieforskare och allmänhet - vem som helst kan gå in och be att få titta på vad som helst - och har som syfte att dokumentera samtidens medieutbud för eftervärlden. Vilka program som adderas till samlingen bestäms av två curatorer som även anlitar utomstående rådgivare bestående av bland annat tv-producenter och journalister. Ron Simon har själv studerat film på Columbia University samt arbetat som researcher på ABC. "Vi gör noggrann research på varje serie innan vi väljer ut vad som ska sparas." Som regel försöker man alltid spara det första avsnittet av alla tv-serier samt de avsnitt som av olika anledningar anses vara de bästa, viktigaste eller mest omdiskuterade. I fallet Beverly Hills sändes de mest banbrytande avsnitten under sommaren 1991. Alla dramaserier tar av tradition sommaruppehåll, en period då bolagen i stället roterar reprisavsnitt. Men producenterna för Beverly Hills beslutade sig för att bryta denna tradition och fortsätta sända nya avsnitt även under sommaren, säger Ron Simon. Under dessa sommarmånader sändes sedan avsnitt där även karaktärerna hade sommarlov. I stället för att se Brandon, Dylan, Kelly och Brenda och de andra på skolgården fick nu tittarna se dem åka och bada i åtsittande baddräkter. Beverly Hills hade varit en måttlig framgång fram till dess, men under badmånaderna sommaren 1991 blev serien en supersuccé. De flesta tänker nog också i dag på Beverly Hills som en synnerligen ytlig serie som glamoriserar det rika livet bland solbrända och välpumpade Los Angeles. Men faktum är att utgångspunkten för serien var den rakt motsatta. I premiäravsnittet, som finns bevarat i samlingarna, får vi se hur familjen Walsh, med tvillingarna Brenda (Shannen Doherty) och Brandon (Jason Priestley), flyttar från det bonniga och oglamorösa Minnesota och hamnar i det för dem helt främmande Beverly Hills. Det är den stadiga och mjölkdrickande familjen Walshs möte med denna dekadenta och cyniska glamourvärld som var utgångspunkten i serien. Att sedan Brenda efter några säsonger till och med blev divigare än de infödda Kalifornien-tonåringarna var knappast avsikten från början. Samtidigt med att Beverly Hills försvinner lägger Fox även ned Party of Five, en serie som visas på Sveriges Television under titeln Ensamma hemma. Denna serie hade premiär 1994 och är ett exempel på den kvalitetshöjning som skett inom amerikanska tonårsserier efter just den banbrytande Beverly Hills. Ensamma hemma, som handlar om fem syskon vars föräldrar dör i en bilolycka, har ett allvar som är fjärran från rosenkindade serier som Gänget och jag. Den allra bästa tonårsserien, post-Beverly Hills, har glädjande nog just fått nypremiär på Sveriges Television (SVT1, fredagar 19.10). Mitt så kallade liv gick endast en säsong i amerikansk tv, från augusti 1994 till januari 1995, men kvarstår som en av de mest välskrivna tv-dramerna under nittiotalet. I första avsnittet säger den kroniskt deprimerade Angela: "School is a battlefield for your heart. You are lucky to get out alive." Vid sidan av Linda Norrman-Skugges krönikor från samma tid - hon är för övrigt en stor beundrare av serien - är det få som bättre skildrat känslan av att vara ung, arg och vilsen. Om någon i stället för familjen Walsh från Minnesota hade skickat Nirvana-sångaren Kurt Cobain med familj från Seattle till Beverly Hills så hade skolscenerna liknat vad Angela upplever i Mitt så kallade liv.
Fakta/Beverly Hills
|